Galan leddes av Peter Apelgren och Anna Mannheimer som ställde relevanta frågor om innehållet i de vinnande bidragen istället för de klassiska sportjournalistik-frågor såsom ”Hur känns det?”

Anna Mannheimer och Peter Apelgren

Priset har delats ut av Sveriges Uppdragspublicister i tolv år. Nu byter branschorganisationen namn till Swedish Content Agencies. Det passar precis in i det arbete som vi på JG Communication påbörjat, för att profilera oss som en strategisk contentbyrå. Fokus har alltid varit att skapa relevant innehåll som engagerar. Vi vill skapa en dialog mellan våra kunder och deras olika målgrupper. Företagens egna medier blir allt viktigare, och det är där vi på JG Communication har vår hemmaarena.

Visst hade vi velat vinna men att vara nominerad känns ganska bra det också. Av totalt 381 bidrag som lämnades in var det 66 stycken som blev nominerade. I slutet på galan gratulerade Anna Mannheimer de 26 som vann och Peter undrade vad de skulle säga till oss som inte vann. - Skärp er, så ses vi nästa år! Och vet ni vad? Det gör vi!

Läs om Kontakten

Vi kommunicerar 96 % av vår vakna tid. Men kommunicerar vi verkligen på ett sätt som ger önskat resultat? Ibland gräver vi ner oss i internpolitik, går emot sunt förnuft och gör enkla budskap komplicerade. Det blir ofta en kostsam kommunikation där inte budskapen når fram.

Vill du vara en av dem som kommunicerar så din målgrupp hör dig?

Kom och lyssna på ett inspirerande seminarium där du lär dig fem enkla sätt att driva ”KILLER KOMMUNIKATION”.

Datum och tid: Tisdag 8 maj klockan 8.00–9.00. Seminariet kör igång klockan 8.15.
Plats: JG Communication, Svarvargatan 7, Kungsholmen, Stockholm.
Anmälan: Senast måndag 7 maj på www.jgcommunication.se/seminarium
Frukostseminariet är kostnadsfritt, men antalet platser är begränsat, så först till kvarn…
Seminariet hålls på engelska av Rachel Thölix.

Rachel Thölix, ursprungligen från USA, har utvecklat modeller för strategisk kommunikation för bland andra Saab, Coca-Cola, Elekta, Johnson & Johnson och Ericsson. Hon är specialiserad inom områdena brand engagement, ledarutveckling och mångkulturell kommunikation.

Vill du ha mejl om kommande seminarium?

Kontakta Christian Tärnholm så ser han till att du får löpande inbjudningar till våra seminarier.

JG Communication producerar Ericssons interntidning Kontakten som nu är nominerad i kategorin Bästa personal / interntidning för Guldbladet 2012.

Guldbladet är tävlingen som korar de bästa svenska produktionerna inom content marketing /redaktionell kommunikation. Vinnarna presenteras på Prisutdelning 15 maj på Berns Salonger.

De andra nominerade bidragen hittar du här.

Kontakten – en viktig del i integrerad internkommunikation

Kontakten är den svenska upplagan av Ericssons interntidning Contact Magazine. Ericsson arbetar integrerat för att bäst möta de behov som finns internt i det globala nyhetsflödet. Förutom Kontakten/Contact Magazine har JG Communication uppdraget att sköta Ericssons intranätkanal Contact Online, det elektroniska nyhetsbrevet Contact Newsletter och videokanalen Contact Play.

Så här säger Jenz Nilsson, projektledare och redaktör på JG Communication, om innehållet i Kontakten/Contact Magazine:

– Det finns mängder av exempel ute i samhället på hur ICT och telekom gör bra saker för människor. Men att enbart låta representanter från Ericsson berätta om detta är inget bra sätt att nå fram till läsarna. Därför lägger vi på redaktionen allt mer tid på att hitta personer som faktiskt berörs av tekniken, det kan vara småbarnsföräldrar, lärare, myndighetspersoner eller småföretagare. Vi låter dem berätta om hur exempelvis trådlös uppkoppling eller olika appar hjälper dem spara tid, energi och pengar, men de talar ibland också om för oss vad de inte tycker fungerar och vad de skulle vilja se mer av. Igenkänningsfaktorn tror jag har stor betydelse i all kommunikation, och jag tycker vi har blivit riktigt bra på att skapa igenkänning i det material vi publicerar i Kontakten.

Interntidningen Kontakten/Contact Magazine utkommer sex gånger per år i en engelskspråkig och en svenskspråkig edition. Under 2011 låg den samlade upplagan på 65 000. Läs mer om Kontakten!

Kontakten/Contact magazine projektgrupp JG Communication

Anders Jinneklint - Reporter

David Callahan, Biträdande redaktör

David Francisco, Skribent

Carola Pilarz, AD

Jenz Nilsson, Projektledare och redaktör

Om Guldbladet

Guldbladet delas ut för 12:e året i rad och antalet anmälda bidrag har sedan starten inte varit större än i år. Tävlingen har fått in 381 bidrag, en ökning med 12 procent från 2011 som redan då var ett rekordår. Av de 381 bidragen har den namnkunniga juryn valt ut 66 bidrag som tävlar om Guldbladet. Läs mer på www.guldbladet.se.

KTH&Co nr 3-2011, med en av KTH:s starkast lysande stjärnor robotikprofessorn Danica Kragic.

JG Communication blir ensam byrå för KTH:s redaktionella kommunikation. Ett av uppdragen blir att layouta den externa tidningen KTH&Co.

Ramavtalet innebär att stödja KTH i planering, genomförande och utvärdering av uppdrag inom samtliga medier.

– Vi valde JG Communication för att de har en lång erfarenhet och hög kompetens vad gäller redaktionell kommunikation, såväl i Sverige som internationellt. Av deras anbud att döma har de tydliga arbetsprocesser och är samtidigt lyhörda för kundens behov, säger Håkan Soold, redaktionell samordnare på KTH och redaktör för tidningen KTH&Co.

Läs hela nyheten i vårt pressrum på MyNewsDesk.

Om KTH

KTH är Sveriges största tekniska universitet och svarar för en tredjedel av Sveriges kapacitet av teknisk forskning och ingenjörsutbildning på högskolenivå. Utbildningen och forskningen täcker ett brett område – från naturvetenskap till alla grenar inom teknik samt arkitektur, industriell ekonomi och samhällsplanering. Vid KTH studerar man till arkitekt, civilingenjör, högskoleingenjör, kandidat, magister, licentiat eller doktor. Här ges också teknisk basutbildning och vidareutbildning. Totalt finns vid KTH mer än 15000 studenter på grund- och avancerad nivå och över 1600 aktiva forskarstuderande. KTH har närmare 4300 anställda. Läs mer om oss på www.kth.se.

The way it used to be ... this version of Britannica even pre-dates mine.

I remember as a 10-year-old being very impressed. We had the world’s most comprehensive source of information, on the bookshelves in the study. We even had to buy new bookshelves to hold it. Thirty doorstops, bound in dark leather, divided into the Micropædia, the Macropædia and the Propædia (which I never really learned to use properly).

They did look impressive, but (and I could never admit this) they were also quite dry, a bit fuddy-duddy. The few illustrations were nowhere near as exciting as the transparent plastic plates in my friend Todd’s World Book encyclopedia. And the complicated structure – the one-volume Propædia had a little bit on everything organized in an “Outline of Knowledge,” the 12-volume Micropædia went into more depth on some issues, and then the 17-volume Macropædia provided incredibly detailed essays on the big issues.

You could bury yourself in the information. My father did, reading through sections almost at random (“Did you know, John, that…?”) But Dad has always been a bit special. He did the same thing with dictionaries.

I was always bemused by the fact that they sent a yearbook, supposedly updating us on everything that had happened over the past year. I couldn’t understand how you were supposed to keep an eye on every update in the yearbooks if you happened to be looking something up in the encyclopedia.

The thought of all the world’s knowledge, collated in one spot (as Britannica successfully portrayed itself to me) stayed with me. That was probably why I was so keen to connect up to the “World Wide Web” in the mid-1990s. I remember logging in over a modem to a text-only bulletin board. It seemed so exciting, once again, to have access to everything I could ever need to know from the comfort of my home, even if the actual amount of information available was extremely limited back then.

The internet is of course everywhere today. It is rare that I can’t find the answer to a question within minutes. Far faster than I ever could have managed with those old bound tomes. At work, in the forest, even in the archipelago, as long as I have a mobile connection, I can find the answer to just about anything.

But all the same, the news last month that Britannica will no longer be published as printed volumes, only in digital and online formats, made me feel a little sad. Wikipedia, surely one of the most important contributors to the printed encyclopedia’s decline and now the standard reference source, says Britannica sales peaked in 1990 with 120,000 sets, while only 12,000 copies of the 2010 version were printed and only 8,000 sold.

The digital version will no doubt be easier to use, more practical, easier to carry around. But it won’t have the romance, the gravitas of those doorstops. My dad, who turns 80 next year, still has them, on the same bookshelves. But he doesn’t get the yearbook any more. He has the internet instead.

Den 27 april kl. 15:00-16:30 delar Rachel Thölix – senior kommunikationskonsult på JG Communication – med sig av sin kunskap på Restaurang Pauli på Dramaten.

Seminariet riktar sig i första hand till marknadschefer och är ett samarbete mellan JG Communication och Marknadsföreningen i Stockholm.

Läs mer om kursen och anmäl dig här.

Seminariet kommer att hållas på engelska.

Om Rachel Thölix

Rachel Thölix, ursprungligen från USA, har utvecklat modeller för strategisk kommunikation för bland andra Saab, Coca-Cola, Elekta, Johnson & Johnson och Ericsson. Hon är specialiserad inom områdena brand engagement, ledarutveckling och mångkulturell kommunikation. Idag arbetar Rachel Thölix som senior konsult på JG Communication, en av Sveriges största kommunikationsbyråer. Hennes engagerande och underhållande seminarier har inspirerat många ledare att reflektera över sitt sätt att kommunicera.

Kevin Lee

Hur förvandlar man trista siffror och diagram till engagerande kommunikation? På ett frukostseminarium i förra veckan berättade Kevin Lee, Creative Director på JG Communication, om Askungen, barnsoldater och astmatiska vargar – men framförallt om hur man blåser liv i sina företagsfilmer.

Många företag vill pressa in så mycket information som möjligt i sin kommunikation, kanske i synnerhet när det gäller företagsfilm. Där uppstår ofta en krock mellan kund och byrå, när den senare hellre vill fokusera på inspiration och känslomässigt engagemang. Men hur hittar man då den rätta mixen, den som ger vissa filmer kraft att spridas viralt och inspirera människor över hela världen?

Ett exempel som Kevin tar upp under seminariet handlar om Apple. När Apple släpper en ny produkt ser de flesta av oss bara de korta reklamsnuttarna och blir berörda på ett känslomässigt plan. Sedan finns det givetvis en klick människor som vill veta allt. De som sitter fängslade i timmar framför livesändningar av företagets presskonferenser varje gång det kommer en ny iWhatever. Och de ska självklart kunna få sitt sug efter information mättat.

Men det gäller att komma ihåg att de som bryr sig om siffror, diagram och produktspecifikationer är relativt få (jo, det gäller även Apple). Och att resan från emotionellt engagemang till specialintresse är lång. Den stora massan slutar faktiskt att lyssna långt innan konversationen har börjat handla om retinaskärmar, A5X-chip och hur många kärnor en viss processor har.

Det kanske inte finns några enkla svar på frågan hur man skapar kommunikation som människor självmant vill dela med familj och vänner. Men efter Kevins seminarium är jag – och en samling morgonpigga kunder – en stor dos inspiration och många nyttiga tips rikare.

Under seminariet visade Kevin flera smarta, engagerande och underhållande exempel. Här kommer två av dem:
Intel
The Guardian

Nästa frukostseminarium blir i april

Under vårt tredje frukostseminarium är det Rachel Thölix, senior kommunikationskonsult, som håller i taktpinnen.

Vill du få en inbjudan när det närmar sig? Mejla i så fall till christian.tarnholm@jgcommunication.se och anmäl ditt intresse.

Pinterest är förmodligen den mest omtalade sociala nätverkstjänsten just nu. Trots att den forfarande bara finns som beta-version har sajten vuxit explosionsartat. Med över 11 miljoner användare driver man snart mer länktrafik än Google, Twitter, YouTube, Reddit och Linkedin tillsammans.

Flera företag har naturligtvis uppmärksammat detta och precis som när Facebook lanserades undrar man om man ska hoppa på tåget i ett tidigt skede för att få konkurrensfördelar. Men de senaste dagarna har en diskussion blossat upp om äganderätt och om sajten överhuvudtaget är laglig.

Vad är Pinterest?

På Pinterest får du en egen digital anslagstavla där du kan samla bilder eller filmer som du hittar på internet. Med en plugin till webbläsaren kan man enkelt ”pinna”, det vill säga ”nåla upp”, bilder på sin tavla. Det kan handla om inspirerande bilder på resmål, böcker du har läst, goda recept, vacker konst eller design du gillar.

Dessutom kan du se vad andra användare har på sina anslagstavlor och kommentera eller ”gilla” deras bilder. Du kan även ”repinna” bilder till din egen anslagstavla. Och hittar du en person vars anslagstavlor du tycker om kan du följa den personen, precis som på Twitter.

Alla bilder som ”pinnas” på anslagstavlorna länkar tillbaka till ursprungssajten där de en gång laddats upp.

Varför är det så populärt?

Pinterest är en fantastisk inspirationskälla. Det är visuellt. Det är enkelt. Användarna står för innehållet genom att tipsa om saker de tycker om, vilket borgar för hög kvalitet och trovärdighet.

Det är en mycket trevlig atmosfär på sajten. Det pågår livliga diskussioner och uppskattningarna när man “pinnar” en populär bild är många. Och det rent sociala inslaget – att man kan kommentera och ”gilla” och att det går att koppla sitt konto till Facebook – spelar också en stor roll i att sajten växer så snabbt.

Pinterest ligger först i människors köpprocess. Innan man går till Google för att söka det man vill ha så måste man veta vad man vill ha. Och det är här Pinterest kommer in. Pinterest är lite som att fönstershoppa; besökarnas mål är inte “Jag vill köpa skor” utan “Jag vill titta på fina skor (… och sen kanske bestämma mig)”.

Pinterest för företag?

Den stora majoriteten av användarna är naturligtvis privatpersoner. Men det finns även företag som använder Pinterest. För dem med visuellt intressanta produkter kan nyttan verka självklar. Tillverkare och återförsäljare ser möjligheter att visa upp sina produkter och samtidigt skapa en nära relation med sina kunder. Det är bevisat att man med hjälp av ett intressant innehåll kan driva betydande trafik till den egna webbplatsen.

Tre företag som har valt att finnas på Pinterest är till exempel den amerikanska matvarujätten Wholefoods Market, möbeldesignföretaget West Elm och marknadsplatsen Etsy.

Är Pinterest olagligt?

De senaste veckorna har det dock uppstått diskussion kring vem som äger rättigheterna för innehållet på Pinterest och om användarna gör sig skyldiga till lagbrott när de postar bilder.

Många påstår (felaktigt) att Pinterest äger allt som publiceras på webbplatsen. Medan andra påpekar (med rätta) att det kan vara problematiskt att posta andras bilder utan tillstånd. I sin blogg berättar till exempel juristen och hobbyfotografen Kirsten Kowalski om hur hon efter att ha läst Pinterests användarvillkor beslöt sig för att plocka ner sina anslagstavlor.

Här är det viktigt att reda ut vad som gäller innan man som företag (och som privatperson också för den delen) börjar använda Pinterest.

Pinterest äger inte vad du postar

Läser man snabbt igenom användarvillkoren är det lätt att tro att Pinterest anser sig ha rätt till allt material som laddas upp av medlemmarna, men så är inte fallet.

Juristen Gonzalo E. Mon skriver i en artikel på Mashable att Pinterest har viss rätt att använda innehållet. Detta är mycket vanligt och även nödvändigt för att sociala medier ska kunna vara verksamma överhuvud taget. Även på Facebook ger medlemmarna företaget rätten att använda innehållet i till exempel marknadsföringssyfte.

Pinterest har inte äganderätten för bilder som medlemmarna laddar upp. Det är fortfarande upphovsmannen som har det.

Men…

Medlemmarna bör tänka efter innan de laddar upp en bild. Grundprincipen är, och har alltid varit, att man ska ha tillstånd av upphovsmannen om man vill posta en bild som man inte själv äger. Men verkligheten ser som bekant helt annorlunda ut. Bilder sprids hej vilt på bloggar som Tumblr m.fl.

För en privat användare är också sannolikheten liten att någon kommer att kräva dig på skadestånd för att du lägger upp en bild på Pinterest. Så länge ditt syfte är icke-kommersiellt och du citerar eller anger namnet på upphovsrättsinnehavaren så räknas det till något som kallas ”fair use”. Jurister brukar använda uttrycket ”de minimis non curat lex” (lagen befattar sig inte med småsaker). Det gäller ofta även för upphovsmännen själva.

När det gäller företag ser det dock annorlunda ut. Om ett företag använder andras bilder för att kommunicera med sin målgrupp så är det fråga om kommersiellt nyttjande av uppladdat material. Och det är en helt annan femma. Företag har råd att betala för sig.

Pinna med omsorg

Rätt utnyttjat kan Pinterest vara en mycket bra kanal för företag att kommunicera med sina kunder. Men man bör vara mycket försiktig. Pinterest själva skriver i sin ”Pin Etiquette” att man bör undvika att promota egna produkter i allt för stor grad.

Företag bör bara posta innehåll som man äger eller har rätt att använda. En bra tumregel är att hantera anslagstavlan precis som man hanterar företagets webbplats. Om man inte kan lägga en bild på hemsidan så kan man heller inte posta den på Pinterest.

Diskussionen kring upphovsrätten lär dock fortsätta. I skrivande stund har till exempel Pinterests grundare Ben Silberman tagit bort sina egna anslagstavlor.

Läs mer

Tillägg 2012-03-28
Strax efter det att denna artikel publicerades tillkännagav Pinterest att man kommer att ändra sina användarvillkor. Mer om det kan man läsa här.

This continues in our digital age, perhaps even more so, or at least in more detail.  It means we should be asking questions like:  Should we put hyperlinks in this text or not?  Should the YouTube link go in the middle of the text or at the end?

At The Millions, in a post called Fragmentary: Writing in a Digital Age (I just can’t quote without a link, sigh), Guy Patrick Cunningham addressed this, though focused on literature.

Essentially, hypertext distracts the reader enough to change the reading experience — even a long, linear text becomes fragmented with the addition of links, because the unconscious mind is forced to devote energy determining the value of the link (and whether or not to click on it). In Carr’s telling, the Internet creates not fragmentary but fragmented reading, where the mind is so distracted that it is difficult to become fully immersed in a given text.

He gets into Modernist writers like Samuel Beckett and talks about current work that pushes the boundaries of fragmentary writing, like a book made up of quotations from other texts and another made up of 1200 tweets (You will note I am not linking to the books). This matters, even far from cutting edge literature.  The internet has made our reading more fragmentary; it has changed the way people relate to the content we create.  We need to recognize and respond to it.  While Cunningham says that fragmentary writing is the most relevant avant garde style today, there really is no right way.

Sometimes I want hyperlinks to load up a post with credibility and because the ”sharing economy” is more important than a coherent narrative.  Other times I need people to read the content straight through

so I try

to make that happen, in the face of all

the distractions

of

the internet.

Apply here